Muslim-Christian relations were an important element of the social and political dynamics of Indonesia and an ever-sensitive subject of government policy during the New Order period (1966-1998). Tense relations and mutual suspicions between Indonesia’s Muslim majority and its significant Christian minority were reflected in Christian fear of Muslim efforts to turn the country into an Islamic state and Muslim anxieties about domestic Christian missionary activities. At first the regime made heavyhanded efforts to contain inter-religious conflict, but its attitude towards vocal Muslim groups shifted from suppression to accommodation. State and private institutions organized talks between the two communities, but they proved ineffective at improving Muslim-Christian relations. These socio-political developments in turn contributed to violence coloured by Islamic and Christian sentiments after the fall of the regime.
Betala smidigt med kort, Klarna, Apple Pay eller Google Pay. Är du inte nöjd har du alltid 14 dagars ångerrätt. Läs mer i våra villkor. Har du några frågor, mejla oss på hello@memmo.org.
Memmo gör det enklare att plugga – var du än är i världen. Hos oss samlar du kursböcker och smarta studieverktyg på ett och samma ställe: sammanfattningar, quiz, poddar och flashcards. Och så Ted, din studiekompis som svarar på allt du undrar. Över 50 000 studenter pluggar redan här – byggt för att du ska lära dig snabbare och stressa mindre.
Du kanske också gillar
Köp boken0